Tillsynsmyndigheten hade sett att en knappt 70 m lång träbrygga fanns på en viss plats och att dispens saknades för bryggan. Under träbryggan, närmast land, fanns en 30 m lång stenbrygga. Länsstyrelsen avslog en dispensansökan gjord i efterhand och förelade fastighetsägarna att ta bort bryggan. Frågan i målet var om platsen varit lagligen ianspråktagen sedan innan strandskyddet infördes på platsen och därefter (för viss del av bryggan) om det fanns särskilda skäl för dispens

MÖD: Stenbryggan i dess nuvarande utförande och längd har funnits innan strandskyddslagstiftningen trädde i kraft år 1975 (och strandskydd infördes på den här platsen) och är därför inte dispenspliktig.

I målet är utrett att det innan strandskyddslagstiftningen trädde i kraft varje år under sommarmånaderna har funnits en flyttbar träbrygga som varit upp till 15 m lång. Detta utförande kräver inte strandskyddsdispens.

Resterande del av träbryggan kräver däremot dispens. Området utanför tomtgränsen ner till strandkanten har tagits hand om av fastighetsägaren men område utanför tomtgränsen kan inte utgöra hemfridszon.

Då strandområdet vid bryggfästet redan är ianspråktaget av den del av bryggan som inte kräver dispens kan  resterande del av bryggan med den aktuella utformningen inte anses påverka allmänhetens tillgänglighet till strandområdet ytterligare. Även vattenområdet är ianspråktaget, både av andra närliggande bryggor och av bojar. Den minskning av vattenområdet som åtgärden innebär kan inte anses vara av sådan betydelse att det utgör hinder för dispens. Det har i målet inte heller framkommit något som visar att bryggan med den konstruktion som hänvisats till i målet väsentligen skulle försämra livsvillkoren för djur- och växtarter.

MÖD medgav dispens.

Rättsfallskommentar (red):

Observera att målet är avgjort enligt de regler som gällde före den 1 juli 2009

Lagrum: 7 kap. 16 och 18 §§ miljöbalken i dess tidigare lydelse. Jämför nuvarande 7 kap. 15 och 7:18 c §§ miljöbalken.

Dom: M 4511-10