Ansökan om dispens för en brygga. Fråga i målet var om det fanns särskilda skäl för dispens.

MÖD: En brygga är en anordning som givetvis måste ligga vid vattnet (7 kap. 18 c § 3 p miljöbalken.). Ett normalt utnyttjande av ett bostadshus på en ö utan landförbindelse kräver tillgång till båtplats. Frågan är om behovet av båtplats, utan orimliga olägenheter, kan tillgodoses på annat sätt än genom en egen brygga. Vid bedömningen ska man också göra en avvägning mellan strandskyddsintresset (strandskyddets syften) och sökandens intresse av att få anlägga bryggan. För att dispens ska kunna beviljas måste det finnas så starka skäl för bryggan att strandskyddsintresset får stå tillbaka för det enskilda intresset av att ha en egen brygga.

Sökanden hade i detta mål inte visat att  behovet av båtplats inte kunde tillgodoses på annat sätt än genom en egen brygga. Det fanns nämligen ett servitut till förmån för sökandens fastighet som gav rätt att ha brygga och angöra med båt på en annan plats. MÖD bedömde därför, vid en avvägning mellan de allmänna intressena och sökandens intressen, att det inte fanns skäl att ge dispens stöd av 7 kap. 18 c §, 3 p miljöbalken.

MÖD ansåg heller inte att förhållandena var så särpräglade att det särskilda skälet ”mycket angeläget intresse” kunde åberopas (7 kap.18 c § 6 p miljöbalken). Området var heller inte ianspråktaget enligt 7 kap. 18 c § 1 p miljöbalken.

Särskilda skäl för dispens fanns inte och ansökan kunde inte beviljas.

Rättsfallskommentar (red):

Notera hur MÖD gör proportionalitetsbedömningen inom ramen för bedömningen av om det finns ett särskilt skäl. Jfr MÖD 2013:37.

Lagrum: 7 kap. 18 c § miljöbalken

Dom: M 6370-12