En nämnd hade beviljat dispens för en byggnad som skulle inrymma både bastu och båthus. Länsstyrelsen ändrade beslutet så att byggnaden inte fick inrymma bastu.

Frågan i MMD och MÖD var om det fanns särskilt skäl för att ge dispens för att använda byggnaden som både båthus och bastu eller enbart som båthus. MMD och MÖD gjorde olika bedömningar i denna fråga. (Ingen hade ifrågasatt att dispens skulle ges för att uppföra byggnaden och använda den som båthus.)

MÖD:

En bastu måste inte ligga vid vattnet, utan behovet kan tillgodoses på annan plats inom fastigheten. Det särskilda skälet, att en anläggning ”för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området”, gäller därför inte i detta fall (7 kap. 18 c § första stycket 3 miljöbalken).

Är området  ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (7 kap. 18 c § 1 p MB)?

Mark som har tagits i anspråk utgörs ofta av etablerade tomtplatser runt bostadshus. Komplementbyggnader i nära anslutning till en huvudbyggnad eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens (a. prop. s. 105).

Den här platsen ligger ca 10 meter från stranden och 130 meter från befintligt fritidshus. Det är alltså inte fråga om en komplementbyggnad i nära anslutning till huvudbyggnaden. Frågan är om platsen för sökt dispens ändå ingår i fritidshusets hemfridszon, dvs. det område kring fritidshuset där allmänheten inte kan färdas fritt.

Området mellan fritidshuset och platsen för sökt dispens består av naturmark utan skog och sikten däremellan är fri. Detta talar mot att platsen ska anses ianspråktagen liksom uppgiften att strandområdet används av vinterfiskare. Hemfridszonen på den aktuella fastigheten sträcker sig alltså inte130 meter från fritidshuset.

En bastu i båthuset skulle ha en större privatiserande inverkan på omgivningen än vad enbart båthuset har. Det skulle medföra att ett allemansrättsligt tillgängligt område vid stranden tas i anspråk, vilket strider mot ett av syftena med strandskyddet. Något särskilt skäl för dispens finns därför inte heller på denna grund.

Oländig och svårtillgänglig terräng är inte i sig är skäl för dispens (a. prop. s. 105).

MÖD fastställde därför länsstyrelsens beslut, att bara ge dispens för byggnaden som båthus.

Rättsfallskommentar:

MÖD bedömde alltså att en bastu är mer privatiserande än ett båthus. Observera dock att frågan om dispens för byggnaden som båthus inte prövades av domstolarna då denna del inte överklagats.

I detta mål bedömde alltså MÖD att förhållandena (naturmark, fri sikt) inte var sådana att marken var ianspråktagen genom fritidshusets hemfridszon. Bastun skulle därför utvidga hemfridszonen.

Se motsatt bedömning i mål M 1170-15 om ersättningsbyggnad, bostadshus, Där var förhållandena sådana att ett större bostadshus inte bedömdes utvidga hemfridzonen mer än det tidigare bostadshuset (väl tilltagen tomtplatsavgränsning, mindre dominerande utformning av ny byggnad än tidigare).

I båda målen hänvisar MÖD till tidigare praxis, MÖD 2009:35 där domstolen slår fast att om hemfridszonen eller tomtplatsen utvidgas mer än obetydligt på grund av en planerad byggnad ska dispens inte medges.

Dom: M 2277-15